Lite information om Stig Lundin

Föregående sida

*

Nästa sida

Efter studentexamen på våren 1963 var det meningen att jag ganska omgående skulle in i "lumpen". Militärtjänstgöringen blev dock uppskjuten ett år, till våren 1964. Frågan var vad jag skulle göra under detta år. På hösten 1963 sökte bussbolaget personal och jag gick dit och sökte tjänst som busskonduktör över vintern. Jag talade med kontrollör Folke Mellin, som ogärna ville anställa någon för så kort tid. Hur det var så fick jag ändå börja som busskonduktör. Vi var en väldigt sror kull, närmare 40 stycken, som skulle utbildas innan vintertrafiken började. Jag visste det mesta om busslinjerna och biljetterna innan, så redan efter några dagar kom jag ut som "färsking", dvs jag fick öva som konduktör under överinseende av en erfaren konduktör. Mitt första arbetspass var på linje 18 och det gick bra. När vintertrafiken började blev jag placerad på fast tjänst i E-gruppen. Det innebar att jag fick åka som konduktör på alla tvåmanslinjerna som då var linje 6, 12 och 18. Min bussförare var nr 49 Stig Jansson, som jobbat som elektriker tidigare. Själv hade jag nr 228. Till största delen åkte vi ihop, men vissa arbetspass fick jag åka med någon annan förare under några timmar. Jag hade en bra förare och det var mycket trevligt att få åka som busskonduktör och uppleva bussbolaget innifrån. Överlag var det bra arbetskamrater. Jag trivdes väldigt bra och min anställning varade inte bara över vintern, utan jag blev kvar i företaget i mer än 38 år, stötsta delen som deltidsanställd bussförare. På slutet var jag den som jobbat längst av de deltidsanställda, men det fanns lärare, flygtekniker och andra som kört buss på deltid i över 30 år. Jag ångrar absolut inte att jag började vid bussbolaget i väntan på militärtjänsten. Massor av trevliga arbetskamrater, bra passagerare och ofta väldigt stämningsfullt att åka ut med en tom buss från bussgaraget tidigt på morgonen innan staden vaknat. Då kunde man få uppleva sådant som man inte såg annars. Jag minns hur jag vid ett tillfälle mötte en hel rävfamilj med tre ungar en tidig morgon när jag körde tomt till Graneberg. Det har även varit  intressant att se hur Uppsala och samhällena runt ikring utvecklats under åren. (Mer minnen från bussbolaget kommer senare här).

På  våren 1964 var det så dags gör värnpliktstjänstgöringen vid S1 i Uppsala. Vi höll mest på med telegrafi och radiokommunikation. Vi fick träna på att upprätta sambandsplatser ute i skogen, vilket innebar att man blev ganska duktig på att köra och backa med tunga fordon där det var tråmgt. För att vi skulle få bättre fysik var det ofta tvåmilamarsch på lördagsförmiddagarna, innan permisionen. Det var inte så populärt.

Sedan jag "muckat" från det militära på våren 1965 började jag som bussförare vid bussbolaget. Då som nr 524 - 48. Jag var då en av de yngre bussförarna, bara 21 år gammal. Annars ville bussbolaget helst ha förare som hunnit bli runt 35 år och det var bara vi som åkt som konduktörer under några år som fick börja tidigare. Sommaren 1965 körde jag mest på linje 1 till Svia - Norrhällby -Jälla, linje 2 till Årsta - Slavsta och linje 9 till Vårdsätra - Graneberg. Dessa linjer låg på samma tjänstgöringslista och där var det nästan bara gamla beprövade förare som bruka köra (bl a min "instruktör och mentor" nr 1 Calle Ählby). Under några veckor fick jag köra ett annat semestervikariat på linje 20 till Graneberg och linje 21 via Rälsvägen till Graneberg. Där gick det alltid stora enmansvagnar, s k "Granebergs-ödlor".

På hösten 1965 började jag på en drygt tvåårig teleingenjörsutbildsning vid Televerket. Det var teoretisk unndervisning varvat med praktik. De teoretiska avsnitten var förlagda till Teleskolan vid Hornsgatan i Srockholm, så det blev till att prova på att pendla med tåg till Stockholm. Under praktiken var vi uppdelade på olika orter runt om i landet. För min del blev det mest Falun, Gävle och Uppsala. I början av 1968 började allvaret och mitt första jobb vid Televerket blev vid Dtifttjänstkontoret (Dtk), som höll till vid Brunkebergstorg i Stockholm.

Framåt sommaren 1968 kände jag att jag ville förkovra mig ytterligare, bl a med kunskaper i automatisk databehandling, ADB, som då var ganska nytt vid universiteten. Jag slutade därför min anställning vid Televerket för att studera vidare vid Uppsala universitet. Jag läste ganska många ämnen, men huvudinriktningen var företagsekonomi, ADB och kulturgeografi. Jag var klar med min fil. kand.-examen 1974. 1975-1976 jobbade jag vid Statens pris- och kartellnämnd, som låg på lagom gångavstånd från Stockholms central. Jag var placerad på avdelningen för transporter och en stor del av mitt arbete handlade om lastbilstransporter. Efter något år kom jag tillbaka till Televerket, men nu till huvudkontoret och dess ekonomiavdelningen som höll till i Farsta. Det blev således långa resor med tåg och tunnelbana för att komma till arbetet.. 

Föregående sida

*

Nästa sida