Stig Lundin minns - Gk, goda kamrater


Balder
*
Vivåga damfrisering


Hösten 1952 gick jag i tredje klass i Balderskolan borta vid Kungsgatan 18. Från Kungsgatan 69 A hade jag ofta sällskap med en pojke som hette Gunnar Almkvist och var något år äldre än mig. Han berättade att han var med i något som hette Gk, en form av scoutrörelse i Baptistkyrkans regi. Man hade sammankomster på tisdagar kl 18 i Baptistkyrkan vid Bangårdsgatan 13 (numera nr 9) i Uppsala. Jag följde med Gunnar dit och fann att det var mycket intressant och trevligt. Man fick lära sig allt möjligt, som kunde vara nyttigt att kunna för en 9-åring, bl a att slå knopar på rätt sätt. Vår ledare hette Bruno Larsson, en mycket bra barn- och ungdomsledare. Man skaffade en form av scotdräkt (skjorta) och kunde sedan få avlägga prov för olika färdigheter. Lyckades man fick man sy fast ett litet märke på sin skjorta. Vi var indelade i olika grupper, den jag tillhörde hette nog "Bävern". Ibland varvades det hela med lite sång och diabildsvisning från någon missionsresa i Afrika. Diabilder i färg var ytterst ovanligt vid denna tid.

Det var både pojkar och flickor som kom till Gk-mötena. Jag minns bl a bröderna Selmeryd, Bernt och Stig, från Furugatan i Almtuna. Likaså de pigga ljushåriga systrarna Götestam, Ann och Birgitta, som var så duktiga på att sjunga. Det var både lärorikt och trevligt att gå på Gk-träffarna.

För min del fick Gk-mötena ett något abrupt slut. En tisdagkväll, tidigt på hösten 1953, när jag kom hem efter ett Gk-möte, kände jag mig mycket dålig. Jag hade svårt att röra mig och var stel i nacken. Påföljande morgon kom vår "husläkare", doktor Becksell, hem till mig i bostaden. Han misstänkte barnförlamning (polio), som då drog fram som en epidemi över Sverige. Jag fördes till Epidemisjukhuset, invid Gamla kyrkogården i Uppsala. Där fick jag ligga länge Vi var 8 pojkar på salen, alla i 9-10 årsåldern .  
 

Balder
*
Vivåga danfrisering
 Stig Lundin minns

Copyright © Stig Lundin 2013