Stig Lundin minns - kindergarten


Hamnväxlingen
*
Kungsängsskolan


På hösten 1949 började jag gå i kindergarten vid Linnégatan 16 i Svartbäcken. Det var Missionskyrkan som drev denna föregångare till "dagis" och jag gick där på eftermiddagarna vissa dagar i veckan. Min kusin Gunilla som är ett halvår yngre än mig  gick också där. Det var ganska långt från Dragarbrunnsgatan 73 till Linnégatan 16. Ibland fick även Gunillas lillasyster Agneta följa med. Vi gick själva utmed den ganska hårt trafikerade Kungsgatan, nästan alltid på den östra trottoaren närmast järnvägen. En pojke på 6 år, en flicka på 5,5 år och en liten flicka på 4 år. Idag skulle man nog knappast låta barn gå ensamma på detta sätt, men det var inte så stark trafik som nu. Vid denna tid fanns inre ett enda trafikljus i Uppsala. Den största faran för oss var "dumma tjejen" som ofta stod och lurpassade på oss bland buskarna vid busstationen. Hon var lite äldre än oss och rödhårig. Senare fick vi veta att hon hette Ailis. Hon gjorde oss aldrig något illa, hon ville bara skrämmas. När jag var i 20-årsåldern träffade jag ibland på henne vid dansbanan. Jag berättade då att vi varit mycket rädda för henne när vi var små.

Det var roligt att gå till kindergarten. Där fanns mycket spännande att göra. Vi lekte, snickrade och målade. Vi fick då och då vara ute på promenad. Då gick vi ofta till Höganäshöjden, där det fanns en lekplats. Omkring 1949 slutade Uppsalas bebyggelse vid Höganäshöjden och därifrån hade man fin utsikt över de vidsträckta gärdena. Ute på gärdena stod små lador. I fjärran kunde man skymta von Bahrska häcken. Jag såg bara en enda bondgård, den uppe vid Löten (där senare Almlöfs grävmaskiner höll till), nära von Bahrska häcken. En stor del av dagens bebyggelse i Uppsala (så som Kvarngärdet, Gränby, Löten och Nyby) fanns inte. Norr om Vaksalagatan fanns inte någon bebyggelse från cirkusplatsen öster om Torkelsgatan förrän uppe vid Gränby backe, om man undantar en bilskrot och några förråd. På den västra sidan av Vaksalagatan fanns däremot hus, bostäder varvat med småindustri och hantverk,hela vägen från Petterslund upp till backen vid Gränby. Åt vänster gick järnvägen mot Gamla Uppsala. Där fanns en del mindre företag med förråd på den östra sidan om järnvägen från Fabriksgatan och en liten bit norrut. 

Några gånger fick Gunilla, Agneta och jag åka buss några hållplatser till kindergarten. Bussen stannade utanför järnvägsttationen (Uppsala C) och jag tyckte det var spännande att få åka buss. En gång hade Agneta tappat sina busspengar, men den snälla chauffören lät henne äka med ändå. En av flickorna, Cecilia, vid kindergarten hämtades varje dag av sin pappa som hade en fin citroén. Det var inte så vanligt med privatbilar då och jag minns hur vi beundrade den fina bilen.

Det var inte alltid som vi gick hem direkt från kindergarten. Ibland gick vi med Elisabet (min första hemliga kärlek?) hem till hennes gård vid Timmermansgatan. Vi passerade då Svartbäcken, den lilla bäck som givit hela stadsdelen dess namn. Ibland stannde vi till vid guldfiskdammen och lekplatsen, som låg i den fina parken invid busstationen. Uppsala var en vacker och välordnad stad med fina parker vid denna tid.


Hamnväxlingen
*
Kungsängsskolan
 Stig Lundin minns

Copyright © Stig Lundin 2013