Stig Lundin har hört - Salagatan 39

*
Dragarbrunnsgatan 73

Född i Uppsala 1943. Min pappa, John, blev senare tvättmästare. Min mamma, Anna-Greta, var damfrisörska med egen rörelse. När jag var riktigt liten var min pappa borta i militärtjänst nästan hela tiden. När min morfar skulle begravas sommaren 1944 var han i Värmland men fick inte permission. Lite senare fick han allvarlig lunginflammation. Då ville man inte ha honom kvar i militärtjänsten så han fick komma hem till Uppsala. Hösten 1944 började han arbeta vid Upsala färgeri och kemiska tvätt. Min mamma hade i början av 1943 övertagit Vivåga damfrisering tillsammans med en kompanjon. Mima föräldrar hade således inte så mycket tid över till hembestyren och lilla Stig. Begrepp som föräldraledighet existerade inte vid denna tid. Det hela blev inte bättre av att min pappa arbetade i Jönköping under 2 år, 1946-1947. Då var han nästan aldrig hemma i Uppsala. Min pappas tanke var att familjen skulle flytta till Jönköping, men så blev det inte.

Under de första åren, från 1943 till 1946, bodde vi vid Salagatan 39 i Uppsala. Huset är byggt 1925 och mina föräldrar övertog lägenheten, som låg 2 trappor upp. efter Ragnar och Linnéa Dahlqvist. Från lägenheten hade man utsikt mot Salagatan 41, Frodeparken, Roslagsbanan - SRJ (Lännakatten) och SJ:s godsbangård. Jag minns att jag satt där och tittade på tågen ibland.

Eftersom min mamma arbetade hade vi bekanta och barnflickor som såg efter mig. Först var det Mildred Larsson, som var gift med min mammas kusin Lennart. På dagarna fick min mamma ta sig hem från damfriseringen för att amma mig. Vid ett av dessa tillfällen gick bommarna över Vaksalagatan ned, men tåget dröjde. Min mamma, som hade bråttom för att hinna hem på den korta rasten, kröp då under bommen. När hon kommit över järnvägen blev hon stoppad av en nitisk polis, som tvingade henne att åter krypa under bommarna från andra sidan järnvägen för att springa tillbaka över spåren och sedan vänta där hon skulle stå enligt polisens mening. Det dröjde sedan flera minuter innan tåget kom.

Mildred och Lennart fick en dotter, Birgitta, 1944. Då kunde Mildred inte se efter mig längre. Istället anlitades en barndlicka som hette Hedvig. Hon tyckte jag var pigg. En gång när jag var omkring 2 år ville jag att hon skulle gå med mig i vagn till min morfars grav. Hedvig kunde sedan stolt berätta att vi varit ända till kyrkogården och att jag visat henne vägen till graven. Det tyckte min mamma var fantastiskt av en 2-åring.
.
Efter Hedvig kom en barnflicka som hette Asta. Hon bodde i Löt, strax väster om Länna. Vid ett tillfälle tog hon med sig mig hem till Löt. Vi åkte med en av Roslagsbanans motorvagnar från Uppsala Östra till Löt. Det var förmodligen min första tågresa.

Min pappa flyttade till Jönköping alldeles i slutet av 1945. Jag har en svag minnesbild av att vi satt vid en adventljusstake när man berättade att han skulle flytta. Det kändes som att han aldrig skulle komma hem igen. Jag ville ha både mamma och pappa nära mig.

Till en början lämnade min mamma mig, varje morgon då hon skulle arbeta, hos mormor, som bodde vid Dragarbrunnsgatan 73. Eftersom mormor då bara var 60 år arbetade hon fortfarande i korvfabriken som hon drivit tillsammans med sin då avlidne make, min morfar. Därför fick vår barnflicka Asta komma till Dragarbrunnsgatan och hämta mig sedan hon kommit med tåget från Länna.

1946 flyttade vi från Salagatan hem till mormor vid Dragarbrunnsgatan. Lägenheten vid Salagatan övertogs av Åke Sundqvist (1912-1990) och hans hustru Adéla (1912-1994)  Åke var en idrottskamrat till min pappa och här hemma hänger några fina tavlor som Åke tecknat. Adéla var bl a biljettkassörska vid biografen Grand i Uppsala, där vi gick på matiné ibland.
.
Bilder från Salagatan 39


*
Dragarbrunnsgatan 73
Stig Lundin munns

Copyright © Stig Lundin 2008-2013