En kortfattad redogörelse för turerna kring inköpet av spårriktaren vid AGJ

Ansträngd ekonomi

Under åren 1992-1994 genomfördes flera stora arbeten vid Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) i form av beredskapsarbeten och kurser. Det blev väldigt mycket gjort, men de stora satsningarna höll fullständigt på att knäcka föreningen såväl arbetsmässigt som ekonomiskt. Allt sedan dess har AGJ dragits med en släpande skuld på i storleksordningen 400.000 kr. Varje vinter har enskilda medlemmar därför tillfälligt fått skjuta till medel för att hålla föreningen flytande. Se vidare bil 1.



Banarbetsmaskiner behövs

För att Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) ska kunna köra med sina museitåg är det viktigt med spårunderhållet. Kontinuerlig riktning och justering av spåret är en grundförutsättning för säker drift.

År 1992 fanns planer inom AGJ på att försöka hyra in en spårriktmaskin. Det skulle i så fall bli en kostsam historia. Kostnaden för 60 timmars körning låg kring 200.000 kr. AGJ:s dåvarande ekonomi tillät inte något sådant arrangemang.

Den smalspåriga järnvägsförvaltningen Smålandsspåret AB (SMAB), med linje mellan Växjö och Hultsfred, träffade under 1995 avtal om hyrköp av en smalspårig spårriktmaskin från Tyskland till en kostnad omkring 1.000.000 kr. Maskinen blev dock stående i Hultanäs till följd av att SMAB inte kunde betala mer än en del av kostnaden.

Under år 1997 uppkom ett förslag om att AGJ skulle gå in som delägare i SMAB:s maskin. 15 % delägarskap skulle i så fall kosta runt 225.000 kr.



AGJ funderar på att försöka skaffa en spårriktmaskin

Frågan om eventuellt förvärv av en spårriktmaskin togs upp under "övriga frågor" vid AGJ styrelsemöte 1997-05-25. Per-Åke Lampemo och Anders Johansson fick då i uppdrag att undersöka förutsättningarna. Vid samma möte lades 1997 års budget fast och det ansågs då att AGJ inte hade råd att satsa mer än 100.000 kr på banunderhållet med slipersbyte och allt. I praktiken fanns således inte några pengar för att köpa eller hyra en spårriktmaskin.

Nästa styrelsemöte vid AGJ ägde rum 1997-07-27 och ur styrelseprotokollet citeras:
"Spårriktmaskin. Informerades om de kontakter m m som tagits i frågan under den senaste tiden, varefter frågan rörande den av SmAB disponerade tyska maskinen diskuterades. Styrelsen var enig om att något beslutsunderlag i frågan f n ej finns f n utan att det finns ett antal frågetecken att räta ut. För att komma vidare i frågan beslöts att driva denna vidare på två fronter där Anders Johansson, Karl-Axel Björkdal och Stig Lundin ges uppdrag att sondera vad som händer i frågan om maskinens ägandeform (förhållandet SmAB/Heinz Frank), maskinens status, kostnader, möjliga finansieringsformer, alternativa finansieringsformer etc. Erik Samuelsson och Lars Johansson ges i uppdrag att utreda och undersöka bakgrunden till uppgiften om att RB:s spårriktare..."



AGJ satsar på spårriktmaskinen i Hultanäs

I AGJ styrelseprotokoll 1997-09-13 kan man läsa följande:
"Spårriktningsmaskin (uppföljning punkt 45)
Frågan rörande säkerställande av tillgång till en smalspårig spårriktningsmaskin i Sverige tog en dramatisk vändning under de senaste veckorna då den tyske ägaren till den maskin som under de senaste 2 åren funnits uppställd i Hultanäs på SmaB ställt ultimatum till SmaB om slutbetalning av maskinen före den 25 augusti. Då SmaB ej hörde av sig till den tyska firmans representant i Sverige, Heinz Frank, vände sig denne till AGJ med ett erbjudande om inköp av densamma. Heinz Frank meddelade i samband med denna kontakt att han önskade ett snabbt besked då man hade spekulanter på maskinen såväl på Java som i Venezuela där det finns omfattande 900 mm spårsystem. Då AGJ ej har ekonomiska möjligheter till ett förvärv av maskinen f n diskuterades frågan inom den grupp som fått styrelsens uppdrag att sköta diskussionema med Heinz Frank och man beslöt att söka en tillfällig privat finansieringslösning för förvärv och säkerställandet av bevarandet av maskinen i Sverige.
Via en privat finansiär har maskinen nu förvärvats och kommer att stationeras vid AGJ tills vidare. Finansiären önskar dock att en föreningsstämma vid AGJ snarast bör ta ställning till om AGJ på sikt önskar överta maskinen.
Styrelsen beslöt uttala att man från styrelsens perspektiv är positiv till ett förvärv av maskinen samt att i enlighet med ingivet förslag låta en föreningsstämma ta slutgiltlig ställning i frågan. Styrelsen vill dock att föreningsstämman ej enbart skall diskutera förvärvet av nämnda maskin utan att stämman dessutom skall ta ställning till ett förslag om hur AGJs utvecklingsstrategi och profilering skall vara i framtiden samt hur vi skall söka stöd för dessa projekt. Underlag för redovisningen för kommande föreningsstämma samt beslutsunderlag för stämman tas fram av Stig Lundin och Lars Johansson."



Så finansierades maskinen kortsiktigt

Köpet av spårriktaren skedde under stark tidspress i augusti 1997. Kontaktpersoner från AGJ:s sida var Anders Johansson och Stig Lundin. Mycket av resonemangen skedde muntligt över telefon. Till en början ville den tyska ägaren ha minst 150.000 DM (ca 670.000 kr) för maskinen, men vi lyckades sedan få ner priset till 120.000 DM under förutsättning att vi bestämde oss snabbt och sedan såg till att maskinen kom bort ifrån uppställningsplatsen Hultanäs i Småland. AGJ hade då inte pengar för att kunna köpa maskinen och tanken var därför att ett antal enskilda medlemmar skulle gå in med förslagsvis 20.000 kr var för att tillfälligt finansiera köpet. För att snabbt ordna betalningen av spårriktaren, vilket var en förutsättning för att kunna hämta maskinen och priset, ordnade jag, som då var kassör i AGJ, fram de pengar som behöves genom att ta av mina egna besparingar och ta egna lån i bekantskapskretsen.
Sedan maskinen gott och väl hämtats i Hultanäs och kommit till AGJ var intresset för dess finansiering plötsligt mycket ljumt bland föreningens medlemmar. Nu talades det om att det var en privat finansiär som köpt maskinen och att kommande årsmöte skulle få ta ställning till om AGJ skulle ta över maskinen.

En del papper kring transaktionen redovisas som bil 2, 3 och 4.



På rätt spår

Ur AGJ verksamhetsberättelse för år 1997 citeras:
"Liksom tidigare år måste styrelsen konstatera att föreningens ekonomi är ansträngd. Mycket av detta beror på de egna satsningar som föreningen tvingades göra i samband med de beredskapsarbeten som skedde under åren 1990-1995 beroende på att externa samarbetspartners drog ned sina engagemang under pågående projekt. För att "rädda" projekten fick föreningen skjuta till medel i storleksordningen 300-400.000 kr. Skulder som vi idag får dras med tills vi får möjlighet att amortera de lån som vi blivit tvingade att ta för att slutföra de aktuella projekten.
'Finansieringen' löses 'temporärt' genom ett antal medlemslån där några medlemmar under förmånliga villkor ställt medel till föreningens förfogande."

lite längre ner står det ....
"En annan viktig del är säkerställandet av en av de sista tillgängliga smalspåriga spårriktmaskinerna i Europa i dagsläget. Föreningsstämman kommer att få ta ställning till hur AGJs framtidssatsningar skall ske i fortsättningen och styrelsens förhoppning är att föreningsstämman beslutar följa styrelsens framlagda förslag i vilket bl a maskinell utveckling på bansidan ingår som en viktig del för att kunna klara banunderhållet på ett minimum av tid och med begränsade personalinsatser i framtiden. Frigjord arbetstid som istället kan satsas på trafik eller maskinarbete."

vidare ...
"Det stora diskussionsämnet inom banavdelningen och kanske inom föreningen har varit den tyska spårriktarens "vara eller inte vara" vid AGJ. Frågan löstes dock under sensommaren då maskinen inköptes av privatpersoner och deponerades vid AGJ t v.
Föreningsstämman kommer att få ta ställning till ett förslag till banavdelningens framtida inriktning vid årsstämman 1998 och i detta policybeslut ingår även ställningstagandet av spårriktarens framtid vid AGJ.
Spårriktaren provkördes vid AGJ under oktober månad och visade sin kapacitet i samband med stoppning och riktning av kurvan vid km 55.000.
Sammanfattningsvis kan sägas att banavdelningen nu börjat att få ett hållbart underhållskoncept innefattande såväl ett löpande underhållsutbyte om ca 600 slipers/år kompletterat med att arbetet kan utföras med lämplig maskinell utrustning, vilket idag gör det möjligt att säga att vi har spårunderhållet vid AGJ under kontroll."



Bidragsansökan

1998-02-11 skickade AGJ en ansökan till Älvsborgs landsting med begäran om ekonomisk hjälp för att kunna fullfölja vissa grundläggande investeringar vid museijärnvägen. 600.000 kr skulle behövas för inköp och upprustning av spårriktmaskinen, som farit illa av att stå ute under ca 2 år i Hultanäs. Mot slutet av 1998 blev det klart att Älvsborgs landsting och Alingsås kommun var beredda att stödja AGJ med sammanlagt 1.600.000 kr till det åtgärdsprogram som föreningen presenterat. Bidraget skulle utgå med 400.000 kr under vart och ett av åren 1999-2002.



Årsmötet våren 1998

Till AGJ årsmöte 1998-03-28 hade den dåvarande styrelsen utarbetat en rapport "Visioner, mål, verksamhet och framtid" för AGJ. Bland viktiga investeringar fanns spårriktmaskinen upptagen.
"Spårriktmaskin. Typ 'Beaver 700'. Tillverkad av Plasser & Theurer, Österrike 1980. En spårriktare justerar spårläget, komprimerar gruset under sliprar, undanröjer spårfel. Vi bedömer denna maskin vara av central betydelse i underhållet av en trafiksäker järnväg. Det tunga tidskrävande spårriktningarbetet kan med denna maskin klaras av i tid. När maskinen 1997 blev till salu såg AGJ detta som ett tillfälle som inte skulle återkomma. Maskinen har därför förvärvats för AGJ räkning och den finns nu i Anten. Nypriset för en maskin av detta slag torde uppgå till minst 6.000.000 kr."

Samtidigt informerades om att AGJ sökt ett större investeringsbidrag från kommunen och regionen, där bl a finansieringen av spårriktmaskinen ingick som en viktig del. Årsmötet gav styrelsen mandat att fortsätta arbetet enligt de planer som presenterats.
Sekreterare vid årsmötet var Lars Johansson.



AGJ bekräftar köpet av spårriktaren

Det mesta av resonemangen kring spårriktaren skedde muntligt. Det var i första hand Anders Johansson som stod för sakkunskapen och idéerna. En del kontakter med Järnvägsinspektionen om maskinens användning vid AGJ sköttes av AGJ dåvarande sekreterare Lars Johansson. Jag, som då var kassör i AGJ, såg till att maskinen blev betald. Vid AGJ styrelsemöte 1998-05-23 bekräftades att AGJ skulle ta över spårriktmaskinen. Från protokollet citeras:
"Spårriktaren. För denna och spiktrallan har finansieringen lösts med medlemslån. Beslöts nu att AGJ köper dessa maskiner samt att för det totala lånebeloppet på 620.000 kr arbetas det fram en finansieringsplan under sommaren."
Det var alltså jag som låg ute med en fordran på 620.000 kr (egentligen mer, men avrundat nedåt) för banarbetsmaskiner som köpts in till AGJ.



Bidragsansökan beviljad

Mot slutet av november 1998 stod det klart att Älvsborgs landsting och Alingsås kommun var beredda att hjälpa AGJ ekonomiskt med vissa grundläggande investeringar i enlighet med den ansökan som lämnats i februari. En reducering av det sökta beloppet hade dock skett, men det var ändå mycket glädjande att man trodde på AGJ och ville hjälpa till.

Vid AGJ styrelsemöte 1999-03-13 diskuterades hur bidragspengarna från landstinget och kommunen skulle användas. Följande inriktning slogs då fast:
"Under förutsättning att Landsting och kommun fullföljer sin avsikt att ge AGJ bidrag på 400.000 kronor under fyra år har vi 1,6 millioner att fördela under dessa år. I ansökan som från början var på 2,8 millioner fanns angivet vart dessa pengar behövdes inom AGJs verksamhet. Genom olika prutningar blev beloppet så småningom dessa 1,6 millioner. Vi kan alltså inte uppnå allt som vi har tänkt ursprungligen.

Skulle hela beloppet gå till återbetalning av olika lån fanns det inget kvar till andra projekt. Det gäller därför att göra en fördelningsplan av dessa pengar som dels minskar skuldbördan dels främjar utveckling av AGJ så att AGJ kan bli mer attraktivt och på detta sätt kan öka intäkterna.

Nedan finns ett förslag på en sådan plan.
 
1999
2000
2001
2002
Verkstadsbygget 150.000 100.000
50.000
50.000
Slipersbyten 100.000 100.000 100.000 100.000
Besöksupplevelsen
50.000
50.000
50.000
50.000
Spårmaskiner (återb.) 100.000 100.000 100.000 100.000
Vagnhallar (återb.)
-
50.000
100.000 100.000
SUMMA 400.000 400.000 400.000 400.000

Efter dessa 4 år har då en stor del av bidraget gått till material för uppförande av verkstaden samt till slipersinköp.
I begreppet besöksupplevelsen inryms då förbättringar vad avser parkering, museihallen, utställningsverksamheten, slyröjning m.m.
Under förutsättning att AGJs långivare accepterar ovanstående avbetalningstakt har dessa lån ungefär halverats under dessa fyra år."



Vad har hänt med skulden för banmaskiner?

Avbetalningar på skulden har sedan skett enligt följande:
 
Datum Ver.nr Belopp Återstår
Ingående     620 000 kr
19990825 628 -30 000 kr 590 000 kr
19990826 654 -20 000 kr 570 000 kr
19990901 673 -25 000 kr 545 000 kr
19990908 684 -25 000 kr 520 000 kr
20000605 315 -10 000 kr 510 000 kr
20000619 330 -10 000 kr 500 000 kr
20000706 406 -20 000 kr 480 000 kr
20000719 454 -10 000 kr 470 000 kr
20000727 501 -25 000 kr 445 000 kr
20000825 563 -25 000 kr 420 000 kr
Att skulden uppgick till 420.000 kr vid utgången av år 2000 framgår bl a av AGJ balansräkning (bil 5).

Enligt AGJ budget för år 2001 skulle minst 100.000 kr avbetalas på spårriktaren. Det fanns tankar om att försöka öka avbetalningstakten för spårriktaren och då ta av de bidragspengar som var tänkta för att lösa lån för vagnhallar. Detta sedan det år 2000 framkommit ett förslag om att låta Kvarnabohallens intressenter och långivare ta över denna hall från AGJ för att minska föreningens skuldbörda. En sådan lösning är nu på gång sedan AGJ årsmöte 2002 gått med på ett sådant förslag.



AGJ får ny styrelse

Vid AGJ årsmöte i mars 2001 byttes stora delar av AGJ styrelse ut. Undertecknad och flera tidigare styrelseledamöter fick inte längre med. Uppdraget som kassör i föreningen skötte jag dock fram till 2001-05-01.



AGJ dröjer med återbetalning av lån

I augusti 2001 påtalade jag att jag förväntade mig en avbetalning på de pengar som jag sedan 1997 låg ute med för inköpet av spårriktaren. Jag fick undvikande svar och en uppmaning att i så fall skriva till AGJ styrelse. Samtidigt pågick en otäck ryktesspridning inom delar av föreningen. 2001-09-03 sände jag därför en skriftlig påminnelse till föreningens styrelse om betalning av pengar jag låg ute med för spårriktaren. Samtidigt sade jag upp resterande del av "lånet" till spårriktaren (bil 6). Jag fick inte någon reaktion på mitt brev och styrelsen bemödade sig inte ens om att söka kontakt eller svara.

Under september och oktober 2001 uppkom en mycket infekterad stämning inom AGJ. Trafikchefen och en annan gammal trotjänare blev plötsligt och med omedelbar verkan entledigade från sina uppdrag inom föreningen. Någon egentlig förklaring till varför de inte längre fick vara med har inte givits. Det spända läget och bristen på kommunikation mellan den "nya" styrelsen och stora delar av AGJ:s medlemmar resulterade i att flera medlemmar inte längre kände sig välkomna i verksamheten inom museiföreningen. För att försöka få igång en dialog med styrelsen sände jag och två andra AGJ-medlemmar (bl a den förre ordföranden), som lånat ut pengar till AGJ i kritiska skeden, 2001-11-26 en gemensam skrivelse där vi uppmanade till någon form av möte med oss kring våra lån till AGJ (bil 7, 8 och 9).

AGJ årsmöte hölls 2002-03-23. I verksamhetsberättelsen, som presenterades först vid mötet, finns min fordran på 420.000 kr för spårriktaren med, dock som en långfristig skuld, trots att jag krävt återbetalning per 2001-12-01! (bil 10).

Krav på bättre säkerheter 2002-04-21 (bil 11).


Spårriktaren och tingsrätten