Kommentarer till redogörelse i Jernvägsnytt nr 4/2002

I Jernvägsnytt nr 4/2002 finns ett inlägg som försöker förklara varför AGJ hamnade i Alingsås tingsrätt. Jag vill på detta sätt ge några kommentarer.
/Stig Lundin (förre kassören och långivaren)

"AGJ i Alingsås Tingsrätt

Vad gör föreningen i Tingsrätten?

Förhandlingar hölls i Alingsås Tingsrätt den 26 september i år mellan AGJ och föreningens förra kassör. Anledningen till detta var att denne hade gått till Kronofogdemyndigheten med ett yrkande att få tillbaka de pengar som återstod av hans lån till föreningen 1998 samt ränta (4 %) och dröjsmålsränta på cirka 17 000 kr för lånet."

* Det är beklagligt att en fråga av detta slag hamnar hos tingsrätten. Jag förväntade mig givetvis att AGJ skulle stå fast vid den överenskommelse som fanns beträffande lånet till spårriktaren. Jag var i stort behov av att få tillbaka en del av mina pengar, då det gått mer än 4 år sedan spårriktaren anskaffades. Om återbetalningen skulle komma att fördröjas ytterligare var det knappast för mycket begärt att begära dröjsmålsränta enligt räntelagen, om inte annat för att sätta någon form av press på föreningen. Jag yrkade därför på dröjsmålsränta från den 1 maj 2002, 5 månader efter det att lånet förfallit till betalning. AGJ borde då ha hunnit fullgöra sin betalning även om det förelåg oklarheter. Jag krävde således inte några 17 000 kr, men man kan säkert lätt komma upp till detta belopp genom att förhala betalningen.

"Av lånet återstod 420 000 kr av totalt 620 000 kr. Eftersom föreningen bestred kravet på dröjsmålsränta hänsköt Kronofogdemyndigheten automatiskt ärendet till Tingsrätten."

* AGJ bestred inte kravet på dröjsmålsränta. Det verkar otroligt dumt om man skulle fördröja ärendet ytterligare genom att hänskjuta frågan om dröjsmålsränta enligt räntelagen till tingsrätten. Utgången torde vara given på förhand, då domstolen har att tillse att lagarna följs. Det var faktiskt så här man skrev till kronofogden, varefter ärendet överlämnades till tingsrätten.

"Tingsrättsförhandlingarna

Föreningen representerades av ordföranden Per-Olof Söderpalm och sekreteraren Claes Janson. Föreningen ifrågasatte inte kravet på att utbetala 420 000 kr till den förre kassören samt ränta (4 %) för tiden 2001-01-01 -- 2002-04-30 men bestred kravet på dröjsmålsränta. Detta då föreningen inte anser sig vara skuld till att lånet inte återbetalats i tid."

* Vid förhandlingen i tingsrätten förklarade AGJs representanter att de varit beredda att betala tillbaka lånet alltsedan de fått rapporten från Ernst & Young den 8 mars 2002. Frågan är dock fortfarande vad som var problemet och varför återbetalningen fördröjdes.

"Föreningens ordförande uppgav i tingsrättsförhandlingarna att styrelsen i april 2002 försökt nå den förre kassören och återigen i juli 2002 varit redo att göra en skriftlig överenskommelse för att reglera skulden. Motparten uppgav, enligt tingsrättsprotokollet, att han inte var villig att skriva under denna överenskommelse eftersom det för honom inte stod klart vilka belopp den omfattade. Båda parterna var överens om att en tidigare utbetalning på 35 000 kr till den förra kassören avsåg ränta för åren 1998-2000."

* Vad som sades och hur tonläget var framgår av AGJ styrelses brev till mig från den 4 maj 2002. Enligt min uppfattning var lånet redan väl dokumenterat i protokoll och räkenskaper och dessutom förfallet till betalning. Om AGJ  styrelse ville ha skuldebrev var det fritt fram för styrelsen att utfärda sådana. Det är ju låntagaren som ska bekräfta att man är skyldig pengar. Det är inte långivaren som ska utfärda skuldebrev till sig själv. Tydligen har man missuppfattat detta, som framgår av uttalanden i pressen. Låsningen i denna konflikt består i att man envist hävdar att det måste finnas skuldebrev. I ett nytt brev från AGJ sekreterare den 14 juni 2002 talas det om en rad oklarheter som gör att föreningen inte anser sig kunna betala sin skuld. När jag frågar vad det är som uppfattas som oklart vill man inte svara. Inte ens vid tingsrättsförhandlingen ville man svara på detta och då förnekade man dessutom att det kommit några brev från mig, trots att man noterat dessa i sina egna styrelseprotokoll.

"Under rättens ledning fördes en förlikningsförhandling där båda parterna slutligen enades om att föreningen senast den 30 september i år, utbetalar 420 000 kr jämte ränta på beloppet med 4 % fr.o.m den 1 januari 2001 till dess lånet till fullo slutbetalats. Någon dröjsmålsränta skall inte utgå. Föreningen åttog sig dock att betala motpartens kostnader i samband med målet (2095 kr)."

* Det var jag som avstod från dröjsmålsränta. Det var svårt för mig att kräva dröjsmålsränta när AGJs båda representanter vid förhandlingen i tingsrätten så bestämt uttalade att man inte fått något svar från mig trots att jag sänt det både som brev och som e-mail. Dessutom hade jag skickat påminnelse några veckor senare, vilken inte heller kommit fram. Senare har det visat sig att mina brev faktiskt kommit fram och att de till och med finns omnämnda i AGJ styrelseprotokoll.

"Föreningen har slutbetalat lånet inom stipulerad tid. Av den totala lånebördan på cirka en miljon kronor till enskilda medlemmar återstår nu cirka 28 000 kr."

* Föreningen lyckades  inte återbetala spårriktarlånet riktigt inom den tid som sades vid tingsrättsförhandlingen. Vi var dock överens om att det kunde bli så. Jag tackar för pengarna.

"Kulmen

Tingsrättsförhandlingarna var kulmen på en längre tids arbete med att få ordning på den ekonomiska situationen inom föreningen. Arbetet har pågått sedan våren 2001. Till sin hjälp anlitade styrelsen bland annat revisionsfirman Ernst & Young i ett led att försöka bringa ordning i räkenskaperna och tidigare års bokföring."

* Frågan är vad som var i oordning. Tidigare års bokföring och räkenskaper har ju redan granskats av föreningens revisorer varje år och då inte givit anledning till någon allvarlig anmärkning. Tidigare styrelser har beviljats ansvarsfrihet. Inkommande post har gått till särskild postmottagare och fakturorna har granskats och attesterats innan de överlämnats till kassören. Fakturagranskaren diarieförde dessutom inkommande fakturor i excel, varigenom vi hade ganska bra kontroll över vad som var på gång. Kontoplanen var enligt BAS, anpassad till AGJ och använd enligt samma grundkoncept alltsedan 1980-talet. Bokföringsprogrammet var av standardmodell och med stor spridning i Sverige. Bokföringen var låst av kontoplanen och bokföringsprogrammet. Alla bokföringstransaktioner stämdes fortlöpande av mot bankens och postgirots kontoutdrag, transaktion för transaktion. Det går helt enkelt inte att göra så mycket fel. Principer som används runt om i Sverige och som tillämpats vid AGJ under många år, duger tydligen inte åt AGJ nya styrelse. Märkligt.

Text med kursiv stil är Stig Lundins kommentarer


Spårriktaren och tingsrätten