Spårriktaren och tingsrätten

En tillbakablick

Representanter för AGJ styrelse har under hösten 2002 uttalat sig i press och fackpress (Göteborgs-Posten, TÅG m fl) efter det att förlikning skett mellan AGJ och mig i spårriktaraffären. Med tanke på de nedvärderande omdömen som förts fram om mig som kassör i AGJ, vill jag här presentera en del bakgrundsmaterial som kan förklara något av händelseförloppet och varför ärendet hamnade i tingsrätten.

För att AGJ skall kunna underhålla den 12 km långa museijärnvägen på ett rationellt sätt behövs bra banarbetsmaskiner. På sensommaren 1997 fick föreningen chansen att förvärva en spårriktmaskin av den typ som vi länge drömt om. AGJ hade inte tillräckligt med pengar för att köpa en sådan maskin, varför jag, som då var kassör i föreningen, tillfälligt lade ut de pengar som erfordrades ur egen penningpung (besparingar plus lån). Detta för att ge AGJ andrum för att lösa finansieringen i ett längre perspektiv. Inom AGJ framfördes krav på att investeringar i denna storleksklass måste godkännas av ett årsmöte, vilket skedde i mars 1998, och i maj samma år bekräftade AGJ styrelse att föreningen skulle stå som ägare till de banarbetsmaskiner där jag lagt ut pengar. Beloppet uppgick då till 620.000 kr.

Amortering skedde sedan med 100.000 kr år 1999 och 100.000 kr år 2000. Den återstående skulden var på 420.000 kr vid slutet av år 2000, vilket framgår av AGJ årsredovisning. Beslutad avbetalning med 100.000 kr under 2001 verkställdes inte, sedan den då nytillträdda styrelsen beslutat "frysa" alla återbetalningar av medlemslånen, utan att meddela långivarna. När jag sedan skriftligt sade upp mitt lån var det fortfarande tyst. Man bestred inte ens uppsägningen av lånet.

Vid tingsrättsförhandlingen i Alingsås den 26/9 2002 förklarade AGJ ordf och AGJ sekr, vilka var de som företrädde föreningen i tvisten med mig, att man velat betala skulden på 420.000 kr alltsedan man fick rapporten från Ernst & Young den 8/3 2002. Ha detta i minnet vid läsning av inlägg daterade efter den 8/3 2002. Begreppsförvirringen är stor, särskilt som man inte tycks vilja acceptera betalningsmedel som bank- och postgiro. Under tidigare år skedde de flesta lånetransaktioner inom AGJ över giro och de är därmed väl dokumenterade.
 


* Saxat ur AGJ verksamhetsberättelse 1997
*
På provtur med spårriktaren
* Artikel om medlemslånen i Jernvägsnytt nr 2/2001
* Stig Lundin m fler långivare skrivelse till AGJ 020421
* AGJ skrivelse till Stig Lundin 020504
* AGJ skrivelse till Kronofogdemyndigheten 020506
* Stig Lundin skrivelse till Kronofogdemyndigheten, bilaga 020608
* AGJ skrivelse till Stig Lundin 020614
* Stig Lundin skrivelse till AGJ 020626
* Citat från artikel om spårriktarlånet i GP 020707
* AGJ skrivelse till Tingsrätten 020714
* AGJ skrivelse till Tingsrätten 020805
* Stig Lundin skrivelse till Tingsrätten 020820
* En åhörares anteckningar från Tingsrätten 020926
* AGJ-förlikning klar (TÅG nr 10/2002)
* AGJ i Alingsås Tingsrätt (Jernvägsnytt nr 4/2002)


/Stig Lundin