P-O Söderpalm i Jernvägsnytt nr 2/2002

Medlemslånen, bra eller dåligt?

"... En ytterligare försvårande omständighet var att de största medlemslånen kom från bara två medlemmar, tillika styrelseledamöter på mycket ansvarsfulla poster. Det innebar givetvis en fråga om jäv. Kunde man riskera att ens misstanken om att styrelseledamöter i ekonomiskt hänseende kunde påverka utvecklingen i eget syfte? Jag påstår inte att detta har skett. Jag tror inte heller att det har skett. Men möjligheten fanns ju.
En annan omständighet är att föreningen iklädde sig ett ansvar att betala ränta på lånen. Rimligt kan man tycka, i synnerhet som räntan i bank då var högre än den långivarna skulle få av föreningen. Men hur gick det med den ideella inställningen? Alla aktiva lämnar sitt bidrag till föreningen utan ett öres ersättning. Alla reser till och från Anten på egen bekostnad. Självklart är det och skall vara så! Men plötsligt är det ett litet fåtal medlemmar som tjänar pengar på AGJ. Visserligen inga stora belopp, för ett år sedan vill jag minnas att ränteskulden på ännu inte återbetalda så kallade kortfristiga lån var drygt 120.000 kr.
Det allvarliga var naturligtvis inte medlemslånen som sådana. De bedömdes som nödvändiga när de togs. Det har jag respekt för.
Däremot har föreningens revisorer gång på gång påpekat bristen i dokumentationen av lånen. En del har tagits på mycket lösa boliner. Somliga har inte ens passerat AGJs bokföring!
Ändå tror jag inte det har försvunnit några pengar. Man har handlat i god tro. Man visste inte bättre. Revisionsföretaget Ernst & Young delar denna uppfattning. Men dera kritik mot sättet att ta lån utan skuldebrev, att man gör in- och utbetalningar på föreningens konto utan styrelsebeslut eller delegation, den sammanfaller med föreningens revisorers ständiga påpekande i saken.   ..."


Märkliga uttalanden