|
| En bild av vevställverket i Anten innan det ersattes
av ett modernt ställverk med K-lås. På bilden ses Gunnars
son Anders "som tkl". |
|
|
|
I Anten skrotades semaforerna och moderna ljussignaler kom i stället.
Ställverket byttes ut mot ett med en lång rad K-nycklar och
även växlarna på bangården försågs med
K-lås. Tunneln mot Brobacka försågs med elektrisk belysning,
så nu kunde banvakten på vintermorgnarna hacka bort is i spåret
och slå ned de långa istappar ur tunneltaket som bildats av
rinnande vatten i bergslagren. Tidigare hade detta livsfarliga arbete utförts
med belysning från banvaktens primitiva handsignallykta.
Efter denna standardförbättring av järnvägen kändes
det tillfredsställande både hos personalen och hos ortsbefolkningen.
Efter 1959 skönk dock trafiken markant, och från juni 1961 betjänades
Anten blott av en man under dagtid och med fria söndagar. Det blev
Lasse som fick bli kvar, och jag flyttades till den just då lediga
föreståndartjänsten i Gunnilse. På grund av bostadssvårigheter
och andra omständigheter kom jag dock tillbaka till Anten efter två
år, och Lasse fick en tjänst på sin bostadsort i Sjövik.
Men blott ett år senare var det åter uppbrott, nu till Gråbo,
och Antens station hade efter drygt 64 år med personell betjäning
avbemannats och blivit hållplats. På plattformen stod därefter
en "plåtstins". |