Uppsala - Länna Järnväg (ULJ), sida 11

Vilda Västern? Nej, Uppsala Östra i slutet på 1800-talet. Alla hus som syns på bilden är borta nu. Det enda som finns kvar är de båda små lönnarna som syns till höger om stationhuset på andra sidan spåren. Dessa träd är stora nu. Gatan på andra sidan det ståtliga staketet är nuvarande Storgatan, tidigare Långgatan. Huset som syns till vänster om stationshuset låg utmed Roslagsgatan, på den plats där Sivia-huset nu ligger. Tågen kom in mellan stationshuset och staketet. Utfarten från stationen är till höger i bild. Till vänster syns början på den gångväg som ledde över till SJ-stationen.
(Möjligt att delar av plattformskanten finns kvar och så finns ju huset Vaksalagatan 28, som man ser en del av taket på, kvar.)

Nya hållplatser

Redan efter någon månads trafik började näringsidkare utefter järnvägen begära tillstånd att få lasta gods på andra platser utmed järnvägen än vid stationerna. Lantbrukare A F Åkerman, innehavare av Årsta gård, ville ha ett sidospår i närheten av gården, och häradshövding W Enblom, ägare av Gunsta egendom, ville sätta upp ett litet godsmagasin vid Gunsta. Enblom förklarade sig även villig att låta uppföra ett bostadshus samt stå för kostnaderna för sidospår vid Gunsta.

Eduard Iggberg på Hallkved fick i december 1876 tillstånd att lasta ved på vagnar uppställda på huvudspåret vid Hallkved. Vid behov skulle vagnarna genom Iggbergs försorg föras antingen till stickspåret vid Marielund eller så till grusgropsspåret bortom Selknä. I februari 1877 medgav ULJ styrelse 20 % fraktnedsättning för ved i s k "retourvagnar" från Länna till Uppsala. Samtidigt fick Iggberg även tillstånd att lasta virke på linjen vid Selknä.

För frakt av slaggtegel från Länna bruk till Uppsala eller mellanliggande stationer beviljades 50 % fraktnedsättning.

Hård vinter

Under den stränga vintern 1877 hade man tidvis stora problem med att komma fram med tågen på ULJ. I januari 1877 var trafiken sålunda inställd 2 dagar, i februari 9 dagar och i mars hela 15 dagar. För att hålla järnvägen framkomlig nödgades ULJ tillfälligt hyra in en stor mängd dagavlönade arbetare som skottade snö. För plogning av banan lejde man från bönder i trakten in plogekipage som drogs av oxar och hästar. Detta blev en dyrköpt erfarenhet för ULJ, och för att kunna forcera snöhindren i framtiden inköptes två st snöplogar, en större från Kristinehamns Mek Verkstad och en mindre från AB Atlas. Den mindre plogen kunde medföras i ordinarie tåg.

Hjulen går sönder

Det visade sig snart att vagnshjulen, som var av gjutjärn, efterhand gick sönder. Hjulekrarna, dvs de s k fjädrarna på hjulets insida, fick sprickor. Redan i december 1876 hade man bestämt att nya hjul och axlar skulle anskaffas till 8 st vagnar (de tre personvagnarna, de två bagagevagnarna och tre av de öppna vagnarna med broms). Om möjligt skulle de anskaffas från AB Atlas. Senare beställdes nya hjul till ytterligare 7 st vagnar.

Efterhand kom man fram till att orsaken till att hjulen inte höll var att det var för litet utrymme mellan hjulens fläns och skenorna, med påföljd att friktionen blev för stor i kurvorna.

ULNJ